Det är inte så att jag hatar sommaren.Jag uppskattar grönska, ljusa kvällar och att inte behöva gå runt som ett vandrande täcke. Jag är inte helt galen.Men vi fungerar inte riktigt ihop. Sommaren är för mig som en bekant som alltid ringer. Trots att man sagt säkert fem gånger att man verkligen inte gillar att prata i telefon. Och när man inte svarar blir den sur. Och så pratar den om “goda energier” och “att omge sig med positiva människor” fast den själv ganska ofta är på dåligt humör.Hösten däremot… hösten är en perfekt kompis. Den känner in. Skickar ett sms. Jag blir lugn av bara tanken på att hösten står där ute, redo att släppa in mig i mörkret.Min semester är slut och jag är tillbaka i ateljén. Men Vivianne börjar förskolan först imorgon, så vi har haft logistiskt Tetris med mormor och farmor. <3 Just nu målar jag ett beställningsverk. Det är olja på duk, 120 x 200 centimeter. Det största formatet jag arbetat med på länge. Många detaljer ska fortf till Man vet aldrig när man får gäster Har fått en finne som satt sig perfekt för att klä ut sig till mouche vilket är tur för finnen verkar va permanent Påväg upp till mormor Vivianne har vattnat mormors växter hela veckan medan jag jobbat Och här har vi gått in varje dag när jag hämtat För mormor bor nämligen, till min plånboks förtret, precis intill gamla stans finaste leksaksbutik Samtidigt som jag gnetat på med min olja har jag blivit besatt av något helt annat. Solen och månen. Som estetik alltså. Samma estetik som vi som var barn på 90-talet satte upp som planscher bredvid våra delfinposters. Då, på 90-talet var det en kitschig blinkning till art déco, som i sin tur plockade från himlakartor tecknade när man fortfarande trodde solen kretsade runt jorden. Jag sitter om kvällarna och scrollar gamla träsnitt från 1600-talet. Sparar samma bilder igen och igen, som om jag ska upptäcka något nytt i repetitionen. Förstå vad det egentligen är jag dras till. För det är ju, om vi ska vara ärliga, rätt fult.Det som tilltalar mig är nog känslan av att såsa omkring i en förlorad tid som redan när det begav sig var påväg bort. Det känns som att jag får tag på något. Den illusionen kanske är vad som gör att jag tycker det är vackert. Ett axplock av sånt som gör mig inspirerad just nu En illustration jag gjort. Den finns m.fl. som print på min hemsida. Hejdå!
