Jag började dagen i ateljén, vilket är en underdrift eftersom jag också stannade där resten av den, förutom en avstickare för lunch. Jag är ganska nyinflyttad i min röda stuga på Mariaberget, och efter att ha suttit i en studio utan fönster känns det som att ha flyttat in i en katedral. Jag älskar den här platsen, även om jag hittills misslyckats med att slutföra uppgiften att måla om. Av någon anledning valde jag att måla och inreda samtidigt, vilket nu resulterat i ett onödigt stort projekt där två fönster och halva rummets väggar fortfarande saknar färg. Ändå är det enda jag gör att leta efter en fåtölj och en golvlampa som känns rätt. Det är lite som med terapeuter med fåtöljer – man vet inte exakt vad man söker, men man känner direkt när det är fel. Min lilla trädgård utanför ateljén Den färdigmålade halvan av min arbetsplats Den andra halvan Jag mycket nöjd med mitt ofullständiga arbete En dagbädd jag klätt om. Den var Beige från börjanSen gick jag på lunch med Felicia, en gammal vän från Södra Latin, som jag av en slump sprang på under Pieter Ten Hoppens UNHCR-utställning. Hon hade hand om den, jag var där för att titta, och plötsligt stod vi och sa "men gud!" till varandra. Vi har inte setts sen gymnasiet men gjorde det alla gamla vänner gör när de inser att de blivit vuxna – bestämde oss för att ta en lunch. Vi åt lunch på Lennart & bror fisk Efter lunchen gick jag tillbaka till ateljén och började skissa på en oljemålning som är ett beställningsjobb. Det är alltid en balansgång att arbeta på något som både är mitt och någon annans samtidigt, men just nu känns det inspirerande och jag njuter så länge det varar! Kolla vilket sexigt skrivbord jag hittade på blocket Det var det om den här dagen. Vi hörs snart igen!
