Efter att pappa gick bort har jag och min bror levt i en märklig parallellsorg. Först den vanliga, ofrånkomliga sorgen efter en förälder, och så en annan, mer administrativ och aggressiv. Vi har varit i en arvstvist med en tredje part. Jag kommer inte att gå in på några detaljer, men i 3,5 år har vi kämpat för att få behålla vårt landställe. Det har varit som att leva utan hud. Allt har känts så skört och lättantändligt. Varje livsval har behövt ta hänsyn till tvisten och vi har inte varit fria.Jag tror det är därför sorgen efter pappa aldrig fått lägga sig till rätta riktigt. Den har inte fått utrymme att bli en del av kroppen, så som sorg ska bli. Rädslan att förlora det sista som var pappa har hållit honom märkligt närvarande. Som om han kunnat dö igen.Huset på Ljusterö skaffade mamma och pappa 1994, samma år som jag föddes. Det är, på gott och ont, väggar som vet allt, och att förlora det hade känts som att sudda ut en stor del av berättelsen om vilka vi varit. Nu slipper vi det. Vi får behålla huset. Vivianne ska få skapa sina egna minnen där, och på ett sätt blir det också en möjlighet för henne att lära känna sin morfar. Hon vet redan att det är hans hus, och jag tycker om hur självklart hon säger att vi ska till morfar när vi är på väg ut. Det är trösterikt.Huset har däremot stått orört under hela tvisten, och det syns. Det är nedgånget nu. Det gör ont och berättar något sant om tiden som gått.Nu ska vi ska ta hand om det och ni kommer få följa med in i husets fortsättning. Ta del av inspirationsbilder, planering och utförande. Förhoppningen är att göra det till ett hem som andas igen och vi med det. Såhär ser huset ut idag. Det är helt förfallet och har börjar växa vass överallt, till och med i gräsmattan. Till vänster är det egentligen en brygga och en sandstrand. Försökte få AI att göra en bild av hur det kommer att se ut när det är klart. Gick sådär. Visionen är i alla fall att huset ska bli vitt med gröna knutar. Det ska få en stor terrass där man får plats med ett långbord för stora middagar, samt en pool och ett nytt gästhus. Vill även bygga ut trädäcket vid bastun på bryggan, så att man får plats med solstolar, utekök osv. I helgen började vi äntligen sortera, något vi inte haft möjlighet att göra tidigare. Det var tungt och fint på samma gång att gå igenom alla pappas saker och minnen från barndomen. Ser fram emot att rusta upp min gamla lekstuga till Vivianne. Avslutar med en bild på pappa framför huset. ❤
