Det är något med att fylla 31 som skaver. Det känns inte fel, men inte heller rätt. Mest som att någonting har förändrats. Som att tiden stängt dörren till ett rum.Trettio gick an. Då var man fortfarande i utkanten av tjugo. Folk var förlåtande. Att snubbla fram hörde till. Man var i värsta fall som någon som råkat ta fel tunnelbana och hamnat ett par stationer snett. Det är lätt hänt.Men så blir man 31, och ingenting som går åt helvete är charmigt längre. Man ska ha skärpt till sig nu.Hur som helst. Jag hade en fantastisk helg.I fredags bjöd Madelen på lunch på Balzac efter vårt gardinmöte med Gotain. Är väldigt förtjust i tyget på fåtöljerna i Gotains butik På kvällen var jag på Scala och såg min vän Robin Berglund köra sin standup Soliga hälsningar. Robin är bäst. Jag var där med Felix och Jenny och vi var alla eniga. Gå och se den! Sen gick vi till Bar Oas och åt middag. På lördagen var det min födelsedag och jag blev väckt med tårta. En tradition jag värnar eftersom det är direkt kopplat till mitt värde som människa om jag får en tårta eller inte. Skämt åsido.Sen kom vår barnvakt (Viviannes farmor) och vi checkade in på Grand Hotel. Väldigt lyxigt. Vi firade både att jag blivit äldre och att jag och min man varit gifta i två år. Vi gick på spa. Det doftade tall och pengar. Efter det mötte vi upp Anna och Lilian för en fördrink på Lydmar innan middagen. Vi åt ostron till förrätt. Det kändes högtidligt. Sen tog jag en havsaborre och avslutade med chokladglass i sängen på hotellet. Blusen är från Rodebjer Den här chokladsåsen var den godaste jag ätit Rött och gult. Fint I söndags hängde jag och Vivianne i Vasaparken. Vi åt glass igen, gungade och kollade på gulliga hundar. Vivianne ville ha en gul glass Solero är godast. Tur att den är gul Fick så fina blommor av Elina och Ed <3 Det var allt för nu. Hejdå!
