Jag hade panik.Några veckor innan galan låg jag på soffan och stirrade upp i taket och tänkte att jag inte kunde gå. Jag hade inget att ha på mig. Möjligen inte heller någon personlighet. Testade en tuff kostym och slips, men såg mest ut som en högstadiekille med ett oroväckande politiskt engagemang. Testade något elegant och kvinnligt. Landade någonstans mellan Magdalena Ribbing och min gamla fröken Marie-Louise som hon såg ut på skolavslutningarna. Två underbara kvinnor, verkligen, bara inte exakt den energi jag ville kliva in med.Jag pratade med min kära vän Wilma Lidén som alltid ser ut som att hon vet exakt vad hon håller på med. Så jag bad om hjälp och hon hjälpte mig.Hon berättade att Alexandra Andersson hade påbörjat ett konstverk som ännu saknade kropp och jag såg min chans att bidra med min. Påväg till min hjälte AlexandraJag förklarade för Alexandra hur jag helst inte villa känna mig på galan och hur jag hoppades på att få känna istället. Hon fattade direkt. Hon kan läsa tankar och har alla verktyg man behöver för att nå visioner. Hon är en sån man brukar kalla för ett geni. Ett verk i process Fitting av den otroliga klänningen Sen åkte jag till Jackie Hammar för att få smink och styling Personligheter som Alexandras brukar inte finnas i verkligheten. Alexandra är för smart, för vacker, för rolig och för avväpnande för att ekvationen ska gå ihop. Jag är kär i henne.Klänningen blev som ett kollage. Nere vid fötterna satt Zlatan. Påsydd. Han hade ett örhänge och ett neutralt eller möjligen tjurigt ansiktsuttryck. Helt perfekt. Han blev min +1 på galan och vi klev in tillsammans. Beata Cervin kom förbi innan galan och fotade mig och Stina Lönnkvist Stina hade också en otrolig klänning av Rasmus Georgiadis Kollar läget med ZlatanVäl på plats hade jag svår ångest och grova svettningar.Elle-galan är en plats fylld av vackra, framgångsrika människor, och har man nära till att känna sig som en liten lort så är det en perfekt plats för att fördjupa den känslan. Skönt att inte vara ensam Alla borde få uppleva känslan av att ha på sig något skräddarsytt av Alexandra Amie Bramme Sey ledde galan och hon är en naturbegåvning. Man vill att hon ska leda precis allt som behöver ledning. President skulle kunna vara ett potentiellt kommande gig. När hon kliver upp på en scen vet alla att vad som än sker kommer det bli bra.Ann-Sofie Back vann Årets hederspris. Mitt minne sa att jag hade några riktigt bra bilder från prisutdelningen. Visade sig att jag bara hade ett riktigt dåligt minneJag visste inte att jag skulle bli kär en gång till den kvällen men så blev det. Min upplevelse av hennes design (och hennes person) är att den är intellektuell utan att bli poserande eller pretentiös. Det känns lekfullt.Sen var det efterfest. Ett trevligt tak Jag var kvar i ungefär trettio minuter. Sen var jag så socialt utmattad att jag åkte hem. Vi tog en taxi hem. Jag och Zlatan.
