"Vivianne ska gå till Grekland", har hon sagt hela förra veckan. Till alla. I parken, i matbutiken, på förskolan.Vi har ju varit på utflykter förut, men det här var nog första gången hon faktiskt förstod vad vi skulle göra. Och engagerade sig. Förberedde. Peppade.Det som skulle med var:– Findus– Solhatt– Vinterjacka– Hennes varmaste kofta– Fyra par långbyxorMan vill ju inte frysa. Jag förstår henne. Men det skulle ändå vara 31 grader på Samos, så jag lät henne packa som hon ville och plockade sedan ur i smyg. Annars hade hon kanske tappat gaisten.Vivianne beskrev flygresan som att vi åkte till himlen. Och det gjorde vi ju. På ett sätt. Hon vet att min pappa – hennes morfar – bor där. Hon pratade om honom mycket.Vi bor i Pythagorion. En liten fiskeby med vita hus, blå fönsterluckor och trånga gränder. Jag visste ingenting om platsen när vi bokade, men namnet antydde något matematiskt. Jag googlade. Och ja. Den är uppkallad efter Pythagoras. Han med den festliga satsen, ni vet. Själva har vi bara räknat hur många legobitar Vivianne fick med sig i mitt handbagage. Nio.När vi kommit fram och packat upp sprang Vivianne sitt snabbaste till poolen. Hon kallar den havet. Sen vidare till stranden. Sandlådan. Det är något med hur hon katalogiserar världen. Allt måste passa in i något hon redan vet. Får syn på mig själv. Det är ju precis så vi vuxna håller på. På kvällen promenerade vi in till byn och satte oss på en restaurang som kändes genuin. Vi beställde massa smårätter. Jag och Enzio delade på allt. Vivianne ville bara ha ost, så hon fick en stor halloumi.På vägen tillbaka till hotellet hittade vi en lekplats. Den var full av barn, trots att klockan var 20.30. Ingen verkar ha en nattningsrutin här. Det känns fritt. Uppfriskande. Det fick mig att vilja ringa BVC och berätta att det blir människor av nattugglor också. Packar Redo för boarding framme!! Helt slut Vackert golv på hotellet Mot havet (poolen) De hade tyvärr inte köttbullar på menyn Promenaden in till byn ❤️ sa jag att Vivianne älskar ost? hejdå!
