Det finns två företeelser som verkar göra oss moderna människor rubbade i tanken. Mord och otrohet. Det ena kan jag förstå. Det hade blivit rörigt om vi började nyansera mord för mycket. ”Hon högg visserligen ihjäl honom, men å andra sidan hjälpte han aldrig till hemma.”Nej, där är det bra att vi håller oss kategoriska. Det kanske till och med finns ett egenvärde i att tänka svartvitt just när det gäller att folk har ihjäl varandra. Men jag undrar om det skulle skada att kika på otrohet i ett annat ljus än det som tränger fram från Bibelns sjätte budord mellan varven?Vi ser oss själva som moderna människor med simultankapacitet i tanken. Vi förskräcks av hur 1500-talets medborgare halshögg sina grannar på Stortorget och samlades i grupp för att titta på. ”Så primitiva de var”, säger vi. Vilket jobb vi gjort, om man jämför med våra dårar till förfäder. Sånna är inte vi. Vi kan sätta saker i perspektiv och förstå att saker är komplexa. Vi kan till och med ha jättemånga tankar i huvudet samtidigt. Ändå reagerar vi på Julia och Christoffers äktenskapskris med samma svartvita logik som under häxprocesserna i Salem.Det jobbigaste med deras kris verkar dessutom vara att de har försonats. Så vem ska vi nu bränna på bål? Det får bli båda två.Christoffer för att han varit otrogen fler gånger än de flesta har fått till det, Julia för att hon stannat. För trots att hon är en intelligent, klarsynt person som verkar ha alla verktyg för att navigera i sin egen gråzon litar vi inte på att hon är kapabel att fatta adekvata beslut.Boken har dragit ner brallorna på ett samhälle som utgett sig för att vara relativister. Och nu står vi där, bleka i skenet från mobilskärmarna, och visar oss vara precis lika moralistiska som Axel von Fersens samtida.Det som fascinerar mig är inte deras kris i sig, eller hur de valt att hantera den, utan alla andras oförmåga att göra det. Otrohet rör upp en moralisk all-inclusive bland både bildade och obildade, där ilska, avsky, förakt och skadeglädje serveras som buffé.Men otrohet är väl inte ETT fenomen? Jag själv tänker på det lite som cancer. Alla är överens om att cancer är skit, men skillnaden mellan en operabel knöl och en spridd bukspottkörtelcancer är, för att uttrycka det milt, ganska väsentlig.Otrohet, precis som alla kriser, är beroende av kontext för att bli begriplig. Och även när kvantiteten slår alla rekord behöver det inte vara synonymt med det värsta sveket.En enda otrohet, begången med kallt uppsåt utan ånger, kan vara värre än tjugo otroheter utförda av en ångerfull, impulsstyrd, känslomässigt instabil, desorienterad man med schnitzeln i vädret. Båda är svek och skäl nog att lämna, men sveken står för olika saker. Det är inte ens säkert att offren i de två exemplen skulle känna igen sig i varandra. Det enda de har gemensamt är ju otroheten.Men vi vill ha regler. Vi vill att svek ska gå att mäta i centimeter. Så att vi kan plussa ihop allt Christoffer utsatt Julia för och få ett exakt svar på hur långt borta hon borde hålla sig från honom. Men det går inte. Kriser är mer som kvantfysik. Det du tror är hårt och cirkulärt kan visa sig vara mjukt och kvadratiskt. Och när du äntligen har fattat hur allt hänger ihop har det förändrats igen. Ju mer jag tänker på det, desto mer misstänker jag att det är själva sexet som är problemet. Att även uttalade ateister omedvetet förhåller sig till det sjätte budordet: ”du ska inte begå äktenskapsbrott.” För jag har precis som Psykolog Anna Bennich svårt att tänka mig att vi hade talat lika skoningslöst om en spelmissbrukare som ruinerat en hel familj och ljugit i åratal. Och vad gäller partnern som förlät och stannade med spelmissbrukaren hade vi nog haft närmare till beskrivningen om denne som storsint och modig än vek och medberoende (även om de sakerna ofta är sanna samtidigt såklart).Några kanske rent utav hade beskrivit utgången som vacker om det handlade om en annan last än lust.När det gäller otrohet förvandlas vi till en moralens inkvisition och jag fascineras över hur många som varit så ivriga att kasta första stenen. Kan det verkligen va så många där ute som är fria från synd? Det verkar inte gå ihop med statistiken.En annan spännande sak är hur många som tycker att de är bättre lämpade att avgöra hur Julia och Christoffer borde hantera sin relation än Julia och Christoffer. Nåväl. När vi ändå är inne på ämnet tänkte jag dela med mig av lite vacker ornamentik och kyrkliga miljöer jag sparat på pinterest. Hejdå!
