Det var vernissagedag i Stockholm igår. Vårsol och människor med solglasögon som faktiskt fyllde en funktion. På Way Gallery öppnade vi utställningen SYND, där Storm Philippa Claréns keramiska skulpturer undersöker den. Synden alltså. Vad den varit. Vad den är. Vad vi gör med den. Åt lunch innan öppningen med Evelina Kroon på Tennstopet Storm Philippa balanserar ett slags underfundigt allvar. Kjell Höglunds låttexter har inspirerat henne och eventuellt hjälpt till att skapa stråket av diskbänksrealism. Hennes kaniner och demoner med samma ögonform rymmer stora skuldbördor och kanske existensiell skam. Det tangerar på humor. Jag blev blixtförälskad i en ilsken Liten Gubbe. Hästen i Pippi. Jag satte en röd prick på honom så nu är han min. Min häst En demon som vakar över utställningen En kanin med skuldbörda jag kände stor samhörighet med Efter öppningen promenerade jag och Madelen vidare till Ian Davenports utställning på Galleri Carling Dalenson. Ian är känd för sina abstrakta målningar och installationer där han häller färg i kontrollerade linjer längs med olika objekt. Färgen får samlas i pölar längst ner, så att tyngdlagen själv komponerar avslutningen. Robert Möllard var medJag tycker att Ians verk känns musikaliska. Zoomar man in på olika delar är det som att isolera toner som är vackra för sig. Här är mina tre ”favorittoner”. Vi hann även förbi ett tredje ståhej. ”Det sitter i sömmarna” på CFHILL. Det var ett samarbete mellan RedgertComms och Kappahl, som berättade om märkets historia genom textil och tjusiga martinis. En sista grej. Kolla vilken sexig kombo. Tack och hej!
