Det är glesare mellan inläggen nu. Befinner mig i en intensiv jobbperiod. Min utställning Finklädd och förtvivlad öppnar den 23 oktober och eftersom jag har svårt att jonglera fler än en boll åt gången blir det vad jag fokuserar på.Men jag tog mig ut en del förra veckan. Var bl.a på en releaslunch på Riche Fenix. Min kära vän Stina Lönnkvist har skrivit en bok om färganalys.Färganalys verkar vara en riktig vattendelare. Vissa förhåller sig till fenomenet som om det vore en sekt. Antingen står man skräckslagen utanför, eller hjärntvättad mitt i. De som bara tittar på är livrädda att bli kidnappade av en beige kappa, och de mest fanatiska tror att ett plagg från fel säsong kan göra en blind.För mig framstår färganalys mest som en harmlös och i bästa fall underhållande syssla. Sen är jag svag för 80-tals-trender. Ser fram emot att läsa Stinas bok. Kanske kan jag få en bättre förståelse för vilka färger som gör att jag ser mindre pestsmittad ut under vintern.Om någon undrar vilken årstid jag är kan jag tyvärr inte svara. Ingen annan heller. Min hudton verkar växla lite för fritt mellan lila, röd och död.För den som vill nörda ner sig har Stina en hemsida med allt på ämnet också, som komplement till boken. <3 Resten av veckan var som veckor är mest. Gick förbi konstnärernas Centralköp, satt i ateljén, åt kanelbullar med Vivianne och lagade torsk med potatis. <3<3<3 Vivianne har fått vara med en del i ateljén Minns ni att det var sommar i fredags? I lördags åt jag Emilia och Emma långlunch hos Lisa Larsson. Hon är konstnär och mästerkock.Vi skulle vara hos Lisa 12.30 men jag kom fram mycket senare. Inte för att jag var nonchalant, tvärtom. Jag skulle beskriva det som att jag försökte ta mig dit med ett heroiskt engagemang. Dagen började på sned bara.Jag skulle först svänga förbi Skånegatan för att lämna Vivianne hos hennes farmor, men precis när jag fått på henne alla ytterkläder bajsade hon (mitt barn alltså, inte farmor), så vi fick börja om. Bytte blöja igen. Till slut kom vi iväg. Väl på bussen, med Vivianne i knät, kände jag hur kjolen blev varm. Blöjan hade hamnat snett. Det var kiss.Sedan sprang jag längs Skånegatan, drypande av svett, och lämnade Vivianne hos sin förfärade farmor. Hon såg väl att jag var nära bristningsgränsen. Jag fortsatte mot Lisa. Något kändes märkligt. Utöver den nerkissade kjolen. Jag haltade. Jag hade tagit på mig två olika skor. Hejdå!
